vilken dag det blev

Det underbara här i livet är att man aldrig riktigt vet hur en dag kommer att bli när man vaknar på morgonen.

Mina dagar brukar börja på ungefär samma sätt; kl 6.10 ringer klockan. Jag hoppar upp, slänger på mig kläder, borstar tänderna, sminkar mig och slänger ner en matlåda i väskan. 20 minuter senare står jag utanför min dörr och är på väg till tågstationen. Jag har utarbetat ett mycket effektivt system för att kunna kliva upp så sent som möjligt och ändå hinna till tåget i tid. Hittills har det varit idiotsäkert och jag har aldrig missat ett moment förutom att jag en gång försov mig och fick ta bilen till Kristinehamn, parkera bilen olagligt och sen gå hela arbetsdagen och stressa över huruvida jag fått p-böter eller inte (jag klarade mig).
Idag var en sån där dag som började som alla andra dagar. kl 6.10 ringer klockan. Jag hoppar upp... and it goes on... strax innan lunch gick strömmen i hela Vintergatan som byggnadskomplexet där jag jobbar heter. strömmen gick tydligen inte bara i hela vintergatan utan också i hela kristinehamn, björneborg och bäckhammar.. tänk att för en liten stund i världshistorien luktade det inte Kålfis när man körde förbi Bäckhammar bruk. Inte nog med att strömmen gick, brandlarmet började tjuta. Som tur i oturen hade vi nåt att göra. Vi skulle göra brandövning.. ni vet precis som man gör i skolan. Efter att ha stått på uppsamlingsplatsen utanför Stadshotellet i total förvirring eftersom ingen vissste vem som skulle räkna oss och vem som skulle stänga av larmet i ca 20 minuter kunde man gå tillbaka in i byggnaden. Strömmen hade fortfarande inte kommit tillbaka så vi tog lunchrast.. Döm av min förvåning när jag insåg att hela världen stod still när strömmen var borta; min matlåda blev plötsligt värdelös då det inte gick att värma, man kunde inte köpa lunch eftersom ingen tog kortbetalning och bankomaterna var döda... och även om man fick tag i pengar så fanns det inte en spis som var igång i hela kommunen så det blev efter en snabb överläggning med mig själv en väl kyld chili con carne med ris ur medhavd matlåda... Strömmen kom tillbaka precis när jag tog sista tuggan precis så som det ska vara när Murphys lag får råda..
Trots att strömmen var tillbaka var servern död och något skrivarbete vart det inte tal om trots att jag varit noga med att lämna onsdagen fri för skrivarbete.. Hur som helst tog den här arbetsdagen slut och trots allt surt som händer på vägen så finns det alltid en sak som kan vända vilken dag som helst till något positivt.... Träning.
Idag hoppade jag över SW-passet. Det blev så eftersom mitt gym är stängt till helgen pga nån juniortävling och Johan ändå hade utlyst att någon Gi inte var nödvändigt att ta med eftersom Per är bortrest.. och när katten är borta dansar råttorna på bordet. Så jag prioriterade gymmet istället helt enkelt. Det blev ett snabbt men tungt Rygg/magepass med latsdag, rodd och ryggresningar. Mycket vikt och många set. och jag är pensionärstel i ryggen redan. Magpasset bestod av olika chrunches; hängande, liggande, raka och sneda. Med och utan belastning. Efter detta blev det kondition 40 min på crosstrainer och precis innan jag skulle hem fick jag ett infall, inspirerad av Pilo att dra några Burpies (pilo gjorde 150 st på ca 8 min och har utlyst tävling).. ni vet den där övningen som man mår både psykiskt och fysiskt dåligt av. jag drog 55 st uppdelat på 4 set; 15-15-15-10.... Jag förstår varför de heter burpies. Den blodblandade smaken av spya satt i hela vägen hem.  Men så här efter ett mellanmål och en lång dusch blev det en bra dag ändå.... och imon ska man på´t igen....