Inflation

När det talas om inflation relaterar vi ofta till ekonomiska händelser. Inflation kan uppstå på flera olika sätt men det vanligaste exemplet är då centralbanker minskar pengarnas värde genom att trycka upp för stora mängder sedlar. Dina hundra spänn är helt plötsligt inte värda mer än några kronor.

Just varför politrucker och statsmän väljer att använda sig av alternativet att starta sedelpressarna kan disskuteras i oändlighet och det finns många kända exempel.
Vad som däremot kvarstår är det faktum att hur fina än sedlarna må vara så har dom inte det värde som dom en gång symboliserat eller var meningen att symbolisera.

Brottarbloggen kommer nu förklara varför vi anser att inflationens vindar blåser hårt inom BJJ-världen. Det är inte bara valuta som drastiskt kan tappa sitt värde. Plats ett, två och tre har vi sedan barnsben lärt oss vara placeringar att sträva efter.
Om vägen till dessa åtråvärda medaljer synas så kan man bli tvungen att omvärdera sin syn på hur mycket en guldpeng egentligen är värd.
Syftet är att lyfta fram de tydliga brister vi anser existerar vid mästerskapssammanhang.


Ett aktuellt exempel är SOBJJ som gick av stapeln för inte allt för längesedan.
Tävlingen har arrangörsmässigt fått mycket kritik i efterhand. Anledningen till detta är inget vi tänker fördjupa oss i utan vi ska istället granska hur deltagarnas placeringar i tävlingen ser ut.

Enligt hemsidan hade tävlingen 588 deltagare. Enligt resultatlistan fick 313 av dessa en medalj (53%), 116 av dem vann guld (20%). Mer än varannan deltagare fick alltså medalj och var femte deltagare vann sin klass.
Med 5 bältesklasser, 9 viktklasser och fem åldersklasser har vi 225 klasser bara för vuxna män. Därtill tillkommer damklasser samt barn och ungdomsklasser.

I vilken enskild sport är det rimligt att utse 225 mästare då ett mästerskap äger rum?
Att ha ett system där 116 av 588 deltagare utnämns som "skandinaviska mästare" känns inte särskilt hållbart. Det är inte en mänsklig rättighet att vinna medaljer på mästerskap. Om alla ska få vara mästare så är ju inte titlarna värda något.
Vem tjänar då på den här ordningen?
En grappler som gärna vill vinna så många medaljer som möjligt utan att gå ett flertal tuffa matcher och verkligen förtjäna medaljen gynnas givetvis av systemet.

Den största vinnaren är förmodligen arrangören.
Att dela ut medaljer är tydligen en vinnande strategi, SOBJJ lockade ju hela 588 deltagare.
Enkel matematik säger att arrangören kan ha fått in (588*550) 323.400 kr i bara anmälningsavgifter. Sett till storleken på sport och tävling så är det en hel del pengar.

Är kanske poängen med alla klasser att man vill skydda etablerade grapplers mot unga hungriga ”up and comers” som vill plocka skalper?
"Nä tyvärr jag skulle gärna tävla mot dig, men jag är ju master purple belt osv"

I årets Submissionwrestling SM delades de tävlande endast upp i viktklasser och hör och häpna det var inte svartbälten i åldern 18-29 som dominerade tävlingen.
Bland annat kan nämnas att Christian Sandberg, Arsto Nejat och Eddy Bengtsson som vann sina respektive klasser alla är vitbälten och över 30 år. SW och BJJ är förvisso olika sporter men ändå nära besläktade. Många av dom som sett Eddy Bengtsson entra SW-scenen tvivlar nog inte på att han skulle göra bra ifrån sig i en BJJ tävling om han tilläts tävla mot svartbälten.

Nu när BJJ är med i RF så är det bara en tidsfråga innan ett första SM ska arrangeras. För de tävlandes skull får man hoppas att denna tillställning kommer likna SM i judo och brottning där man bara delar in de tävlande i viktklasser och därefter utser riktiga mästare. Om det finns ett genuint intresse så kanske BJJ förbundet kan arrangera ett separat veteran SM i BJJ för tävlande över tex 40 år.

Att dela upp tävlande i olika klasser beroende på hur duktiga dom är som i t.ex. fotboll och hockey är självklart inget konstigt. Grapplingligan och Alive erbjuder SW-tävlingar där man har möjlighet att tävla mot andra som är på ungefär samma nivå. Den stora skillnaden är att här utses inga världs, europa eller scandinaviska mästare.

Men då möjligheten att titulera sig som värlsmästare i en vitbältesklass uppstår så brister logiken ordentligt. Vem skulle inte reagera om man i tidningen kunde läsa att Carlstad United har blivit världsmästare i division två?

Inom kampsportsvärlden är det enklare att komma undan med dessa märkliga titlar eftersom den stora massan inte är insatt i sporten.
Det har i många år liggat en mystik över kampsportsutövare. Självutsedda mästare eller senseis har styrt sina klubbar utan att behöva sparra en enda sekund mot sina elever. Det fanns och existerar fortfarande de som hävdar att dom har meriter från tävlingar som ingen känner till. Idag har fightgymmen ploppat upp över hela landet och intresset växer så det knakar.
 Denna utveckling gör att det inte längre är så lätt att gömma sig bakom några mystiska titlar. Trots detta kan man fortfarande se exempel på utövare som glömmer att berätta att den där guldmedaljen är från en tävling med 2 deltagare i viktklassen.

Att förändra saker tar tid men om de som har kunskap och/eller brinner för ämnet tar första steget och vågar ifrågasätta gamla regelverk, oskrivna regler och liknande ting kommer en förändring inte alls vara omöjlig.
För att intressera allmänheten måste man kunna presentera ett system som är logiskt och enkelt att sätta sig in i. Med tiden kanske det skulle leda till att inte bara utövare utan också gemene man ser fram emot ett spännande BJJ-mästerskap!




/ Bruno & Ankan + Statistikmannen (Annonymt nyförvärv hos Brottarbloggen)