Flow

Jag vet inte vad som är skillnaden men den senaste veckan har träningssuget stigit mot skyarna.
Hela förra veckan gick det riktigt bra på gymmet och även om det inte blev så mycket grappling så käns det som jag gjorde väldigt bra ifrån mig de pass jag faktiskt körde.
I lördags var jag på Hilti Arvika och tränade med Per Olssons gäng. Det är något mycket speciellt med den klubben. När man kliver in där och hänger av sig jackan så käns det som man kommit hem. Vi var nog bara 6 personer på träningen där men det var skön stämning och mycket bra sparring och så här i efterhand så vidhåller jag nog att Omoplata är en helt klar favorit. jag har även hittat tillbaka till lekfullheten i Spider-guarden och trivs väldigt bra där. I söndags var det dags för manfall på Hilti Karlstad. Större delen av klubben hade vart på Tempel kvällen innan och jag antar att det är förklaringen till att vi var endast ett fåtal tappra krigare som sökte oss till mattan denna söndagseftermiddag. För första gången någonsin utgjordes en tredjedel av deltagarna av tjejer, förvisso bara 2 st men det är en god procent.

Igår var vi inte heller så många. Fattar inte vart alla tagit vägen, måndag är ju en träningsdag annars. Men återigen, det var ett härligt pass. Man hann köra med nästan alla och träningen avslutades med match. Jag fick köra en match mot Pontus..... ni vet han som är fjorton. Lite skamset får jag medge att jag underskattade honom till en början men grabben har utvecklats helt klart. Jag blir alltid avundsjuk på de unga som har vett att börja med kampsport i god tid. Jag har många gånger tänkt på var jag hade varit om jag inte hade slösat bort mina barndomsår på fotboll å annat som jag inte är skapt för. 

En annan klubbkamrat som utvecklats mycket på kort tid är KarateKenny. Det är imponerande hur killen går från klarhet till klarhet och hur rena hans tekniker blir numera.

Hur som helst, efter matchen med Pontus fick jag lite blodad tand. Vi har tidigare pratat lite löst om Stockholm Open BJJ i april men det var först igår som jag kände tävlingslusten krypa på igen. Det är snart ett år sen sist jag klev ut på tävlingsmattan. Då var det Kaisho Cup i Helsingborg och det gick över alla förväntningar när jag topplacerade mig i båda -69 och i öppna klassen. 

Fast då var jag vitbälte och jag ska inte sticka under stolen med att det nya bältet skapar lite ångest. Dock käns det som att planeterna står åt rätt håll och att turen är på min sida nu. Imorse ställde jag mig på vågen och upptäckte att jag bara ligger två kilo ifrån tävlingsvikt. För bara någon månad sen var det 5 kilo. Med andra ord måste det vara dags att tävla igen. Hur som helst har jag i flera dagar vaknat med känslan av att det kommer bli en fantastisk tränings/tävlingsvår och jag tänkte dela med mig.

 

Vi ses på mattan
/Diana