Tankar om Kampsport

Det känns som att dom flesta som tränar kampsport har någon specifik anledning till de, ja vet varför jag började, vet du din anledning?,, kanske är det för att du skall impa på tjejerna eller för att du måste ha bekräftelse av din omgivning att få hör att - kolla där! Där går den stenhårda killen som tränar kampsport! Att vederbörande inte tränar speciellt seriöst utan väljer hellre soffan framför mattan ändrar ingenting, bara man får höra dom magiska orden som höjer en till skyarna och troligtvis enligt sig själv skulle få en att få gå före i krogkön eller varje blick man får på köpcentra är en utmaning för att jag ska få visa mina kunskaper..




På varje klubb finns det alltid någon Kille/Tjej som behöver ha extra mycket bekräftelse av sin träningsomgivning, att alla andra på samma matta skall få höra rövar historier om att ja va ”så nära” och jag hade honom men... ändå inte presterar något, på våran klubb har sådana personer kommit och gått, räcker att man ser eller rättare sagt HÖR vederbörande det första man gör när man kommit innanför dörrarna, gör att sitta-i-soffan-och-kramas känslan försvinner till en prestige och ghetto känsla där allt är blodigt allvar och ”kompis” känslan helt försvunnit, att ge ett utklapp är som att vinna OS guld för dessa människor och man får höra det i veckor framöver, eller att man själv av någon ”magisk” anledning skulle lyckas dra ut någon av dessa person så beror det inte på mina skills utan att vederbörande är skadad eller småförkyld och kan inte köra till 100 procent!. Låter det inte bekant! till alla ni besvärliga kampsportare- ni behöver inte synas och höras hela tiden! Vi vet redan att du är där!